Diagnos eller kultur, det är frågan

I höst har den första boken på svenska kommit om så kallad transkulturell psykiatri – en inriktning som visar hur förståelse för en patients kulturella bakgrund kan förändra bilden av vad han eller hon egentligen lider av. I år har också en särskild intervjumetod om kulturell bakgrund tagits med i den nya diagnoshandboken DSM-5.

Så nu lägger jag in länkar här till en artikelserie jag skrev för SvD för några år sedan om just Transkulturell psykiatri (Natur & Kultur). Jag intervjuade psykiatern Sofie Bäärnhielm, som nu alltså skrivit en bok, samt internationella auktoriteter som var i Stockholm för en konferens på temat.  Det var helt nytt för mig då. Att den kulturella förståelsen inom psykiatrin är så viktig förstod jag genom anekdoter om hur diagnoser kan komma till: Förr kunde det handla om grönländska kvinnor som skrikande slet av sig kläderna och kastade sig i snön. De ansågs lida av arktisk hysteri – långt in på 1900-talet. Eller om människor som i början av förra seklet blev bleka och ämliga efter långa tågresor och diagnosticerades med rese-psykos. Och ganska nyligen kunde det röra urbaniserade kineser som varnades för att drabbas av qigong-psykos om de tänkte fortsätta att hålla på med de krävande – nåja – rörelserna. Det var på 1980- och 90-talen.

Modern psykiatri har konstaterat att dessa diagnoser aldrig var några psykiatriska sjukdomar. Ändå kan de finnas beskrivna än i dag i våra uppslagsverk. Orsak: Kulturkrockar. Inte minst på psykmottagningarna.

Läs mina SvD-artiklar som introducerar ämnet som länge har varit stort i Kanada och USA. Och om vad de grönländska kvinnorna led av – egentligen.

transkulturell 2
En patient som ”har ormar i magen”, kan det vara tecken på psykos? Eller bara ett sätt att säga ”fjärilar i magen”?

Jag var nästan klar med den här bloggen om Sofie Bäärnhielms bok när vi stötte ihop på en biograf häromdagen – och inte hade setts sen intervjun 2008 på Transkulturellt Centrum i Stockholm. En slump? ”Jag håller på och bloggar om din bok”, var det första jag sa. ”Det har jag inte sett”, svarade Sofie Bäärnhielm. Nej, men nu blir det av!

Sofie är också intervjuad i UR:s serie ”En bok, en författare”. Boken Transkulturell psykiatri kommer samtidigt som – och nu citerar jag direkt från centrets hemsida – ”en ny kulturformuleringsintervju (KFI) som stöd för bedömning och behandling av patienter i mångkulturella vårdmiljöer har inkluderats i den psykiatriska diagnoshandboken DSM-5”.

Fundera på hur ett sådant samtal mellan patient och läkare hade  kunnat förändra nedanstående bild av vad man trodde fattades de grönländska kvinnorna på 1800-talet. Texten är tagen ur faktarutan intill den första SvD-artikeln nedan och baserad på vad Laurence Kirmayer, kanadensisk professor i transkulturell psykiatri, sa till mig om arktisk hysteri: 

Pibloktoq, eller arctic hysteria, upptäcktes i början av 1900-talet och påstods förekomma enbart bland grönländska eskimåkvinnor. De slet av sig kläderna, rullade sig i snön, svor och förbannade. Beteendet tolkades som en allvarlig psykiatrisk störning, och tänkbar orsak var bristen på solljus. Men det var bara en samtida tolkning av vad västerlänningar såg.
”Västerlänningarna som intog Grönland tog med sig karlarna för att kartlägga ön”, berättar Laurence Kirmayer. ”Kvinnorna som lämnades kvar drogades med sprit ­– och utnyttjades. De fick ­alkoholförgiftning och ­reagerade med ett hypnotiskt tillstånd som passade in i en traditionell, religiös trumdansritual. Det var alltså knappast någon psykiatrisk störning, utan en reaktion på maktutövning.”

Här följer artiklarna publicerade på Idagsidan. Rubrik-länkarna går direkt till SvD:s webb.

Landet du bor i styr din diagnos
De flesta psykiatriska tillstånd finns i hela världen, men uttrycks olika. Depression beskrivs ofta med fysiska termer i u-länderna och var en mycket ovanlig diagnos i Japan långt in på 1990-talet. När människor flyttar till väst kan det uppstå problem.

En skam att prata med en psykiater
Samtalsterapi – vad skulle ­kamraterna hemma i Turkiet säga då? Alan hade utstått tortyr för att han stod upp för kurdernas sak, här på en psykmottagning i Sverige ansågs han ­behöva hjälp. Det var nära att han gick ­därifrån. Men psykiatern och författaren till nya boken ”Transkulturell psykiatri”, Sofie Bäärnhielm, såg något helt annat hos flyktingen. ”Jag uppfattade en ung man som mådde väldigt dåligt”, berättar hon, ”inte var pigg på att ha kontakt med psyket och inte alls förstod vad vi kunde göra.”

I händerna på Gud och svensk psykiatri
När de somaliska patienterna inte kom till svensk sjukvård i tid, tog sig sjukvården hem till somalierna. Men kuratorn som ger så kallad husinformation om psykvården kommer också för att lyssna. Att tänka transkulturellt när man möter psykisk sjukdom är att försöka tolka de bakomliggande, kulturella mönstren till psykiska besvär.

Transkulturell psykiatri kan förstärka fördomar
Stressreaktion på grund av ­anpassningssvårigheter, lät ­diagnosen för en patient som besökt en psykmottagning i norra Stockholm. Inte så konstigt när man är ny i Sverige och dessutom gått igenom en skilsmässa. Vid Transkulturellt Centrum i Stockholm reviderade några forskare fallet med frågor särskilt utformade för kulturaspekter – och kom fram till ett helt annat tillstånd: Bipolär sjukdom.

Fler SvD-artiklar av Agneta Lagercrantz

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *