Hon ger tusentals människor frid i själen

Genom åren har Tara Brach mött så många människor som känner sig värdelösa att hon skapat en egen metod för självmedkänsla – radical acceptance. I dag är hon en av västvärldens mest kända meditationslärare. Flera tusen personer laddar varje dag ned hennes guidade pod-meditationer från hemsidan.

Här nedan kan du läsa hela intervjun med Tara Brach – exklusivt för min hemsida! – om hur självtvivel står i vägen för att må bra och att känslan av att inte duga genomsyrar hela vårt samhälle i dag.

 

”Även om vi intellektuellt börjar förstå hur hårt vi dömer oss själva är vi inte medvetna om hur djupt det påverkar allt i oss. Allt.”

När Tara Brach hör människors strävan efter allt de försöker leva upp till, hör hon att de egentligen har svårt att förlåta sig själva. Man är inte är den person man vill. Inte den förälder man önskar, inte den vän man hoppas vara. Man har inte bidragit till något, inte gjort den karriär man borde, inte blivit tillräckligt duktig …

– Det är djupare än bara besvikelse. Det är en genomgripande känsla av att vara ofullkomlig, bristfällig, otillräcklig – innerst inne. Det finns nästan inga ord för den här kärnan av skam, säger Tara Brach, en av USA:s mest kända meditationslärare.

Människors upplevelse av att ”något i grunden är fel med mig” fick henne att 2003 skriva sin första bok, ”Radical Acceptance”. Därefter mejlade läsare att de äntligen började få frid i själen. Så för åtta år sedan valde hon väg – slutade arbeta som psykolog och psykoterapeut och fortsatte på heltid med buddhistisk undervisning. Den har nästan enbart kommit att handla om hur man sluter fred med sig själv.

Jag träffar Tara Brach inför en kvällsmeditation med medlemmar i Insight Meditation Community of Washington, ett fristående buddhistiskt center som hon grundade 1998 och i dag är ett av USA:s största. De senaste åren har Tara Brachs verksamhet vuxit starkt och hemsidans podcast med gratis guidade meditationer har 3 000-4 000 nedladdningar per dag. De handlar om hur man kan öva upp självacceptans och försonas med sitt liv. Människor från hela världen hör av sig.

Vad tror du ligger bakom behovet?
– Att det finns en universell längtan efter något som kan ingjuta lugn i en till synes opålitlig värld som går allt fortare. Många känner hotet från tilltagande miljöförstöring, girighet och konsumtion och upplever en obalans i sina egna liv. Hur ska man stifta fred med en värld som är bortom vår kontroll?

Tara Brach vet vad den frågan innebär – personligen. 2005 kom diagnosen på de symtom som hade påverkat hennes leder i 20 år: en obotlig genetisk sjukdom i bindväven. Hon tvingades dra ned på sitt friluftsliv och sluta med sporter som wikeboard, cykling, simning och joggning.
– Mina knän blev så dåliga att jag inte ens kunde gå i sand. Plötsligt insåg jag att jag så småningom inte skulle kunna göra något av allt det jag älskade. Särskilt att få vara på sjön. Jag stod inför en situation där jag undrade: Hur ska jag kunna älska det här livet ändå?

Det var en smärtsam tid. Tara Brach har varit öppen om sina depressioner och hennes senaste bok, ”True Refuge”, handlar om hur det är möjligt att vara lycklig fastän man tvingas möta svårigheter och förluster. Hon antyder hur hon hittade dit genom att citera den persiska 1200-talspoeten Rumi: ”Vi ska inte söka efter kärlek, utan efter barriärerna vi har skapat emot den.” Sedan återgår hon till vad människor förmedlar till henne om hur de har det med sin egen person.
– Många har burit på känslan av att inte duga så länge de kan minnas. När jag frågar hur det påverkat deras liv, svarar de ofta att det hindrat dem från att känna sig nära någon annan.
Den insikten innebär för de flesta ett väldigt sorgligt ögonblick, och därför också en hoppfull vändpunkt – om man talar med Tara Brach. Hon ska få återkomma till den.
– Jag tror vägen är – att se vad som står i vägen, säger hon.

Så här: Som självanklagande kan man inte lyssna på sina egna behov. Man tillåter sig aldrig att slappna av eller vara i nuet. Att ständigt umgås med osäkerheten kring om man är okej eller inte skapar ett avstånd, inte bara till andra utan också till sig själv, menar Tara Brach. Hon brukar kalla tillståndet för ”en trans av värdelöshetskänslor”.
– Jag säger trans, för även om vi intellektuellt börjar förstå hur hårt vi dömer oss själva är vi inte medvetna om hur djupt det påverkar allt i oss. Allt.

Tara Brach är övertygad om att känslan av självavsky genomsyrar just vår tid och tänker att det hör ihop med att vi ständigt är uppkopplade: vi får ”en nedkopplad kulturell värld”. Vi tappar kontakten med oss själva, våra inre värderingar och naturliga rytmer, menar hon (se också videoklippet längst ned på sidan).
– Jag tror att vi i högre grad än förr är bortkopplade från sociala strukturer. Vi har mindre känsla av nedärvd familjegemenskap och annan samhörighet. Istället ska vi vara en viss typ av person för att få vara med i olika sammanhang – inte ha för stora behov eller vara för arg. Leva upp till särskilda normer för att anses okej. Det kan gälla både hemma och i skolan eller på jobbet. Vad vi än gör, blir det som om vi inte får någon garanti för att få höra till. Det blir aldrig avspänt.

Känslan av värdelöshet hindrar oss också på andra plan, menar hon – vi kommer i inte i kontakt med de djupare stråken för kärlek och kreativitet. För att våga uttrycka sig själv på ett nytt sätt behöver man ta risker. Det kräver både mod och en viss tillit.

Hur får vi den tilliten?
– Genom att ge oss själva medkänsla. Om det sjuka ligger i att vi kopplar bort oss från vårt inre liv, är vänlighet mot oss själva vägen till att återknyta kontakten inåt. Det är det mest direkta sättet att öppna för en djupare tillhörighet också med världen utanför oss.

Men för att det ska kunna fungera behöver vi våga ha kontakt med det mest smärtsamma i oss, enligt Tara Brach. Det innebär nästan alltid en utmaning; vi har ju alla ett instinktivt motstånd mot jobbiga känslor. Men där, om vi kan vi stå ut, finns också ”öppningen”, säger Tara Brach och tar exemplet med hur känslan av värdelöshet står i vägen för att vara nära andra.

– Man kan inte vara intim med en annan människa om man oroas för ’tänk om han eller hon upptäcker vem jag är innerst inne’. Då kan man helt enkelt inte vara äkta. Insikten kan åstadkomma ett slags själssorg. Man fattar plötsligt hur detta att vara i krig med sig själv har hindrat en från att vara levande.
Men mitt i den insikten har vi också chansen till en vändpunkt, att det kan hända något nytt. En öppning. Det första, enligt Tara Brach och andra som lär ut metoder för att vara vänlig mot sig själv, är att ta kontakt med vad som orsakar smärtan. Där kan vi erbjuda oss själva medkänsla, som de menar är ett av de bästa botemedlen mot skam.
– Vi är skapade med en naturlig mottaglighet för omsorg. Men det är inte många som är vana vid att låta den komma in, konstaterar Tara Brach. Jag brukar be folk tänka på hur det känns när andra bryr sig om dem och visar medkänsla, men redan där säger de att de inte kan ta emot den. Insikten att man egentligen inte är öppen för andras kärlek är ett rätt avslöjande ögonblick.

För att skifta till förmågan att ta emot vänlighet och omtanke kan man ge sig själv fysisk beröring. Tara Brach brukar föreslå att man ska lägga handen över hjärtat eller stryka sig själv över kinden. Det känns genant, det vet hon, så hon överdriver gesterna.
– De flesta har inte fått lära sig hur man tar emot omsorg. Därför är det inte naturligt för oss att visa ömhet för oss själva, så vi måste utveckla den med flit. Och träna.
Värdelöshetskänslor är som en ”hubb” för självupptagenhet, brukar Tara Brach säga. Man tror att man är skild från alla andra, ensam i världen. De som istället kan föreställa sig andras vänlighet och ta emot medkänsla och omsorg får ett ”radikalt skifte i synen på sig själva”:

– Det mjukar upp deras gränser, som de annars brukar fixera runt sig och sin oro för att inte räcka till. De kan sluta att identifiera sig med att inte duga och blir mycket mer öppna mot andra. Så att ge sig själv vänlighet handlar inte bara om mig och mitt, utan vidgar upplevelsen av hela ens person.

© Agneta Lagercrantz

”Vi tror att vi måste vara annorlunda än vi är för att bli älskade” säger Tara Brach i videon och hänvisar till vad man har hört att döende ångrar allra mest: Att de inte var mer sanna mot sig själva. 

F A K T A

Tara Brachs övning i självacceptans – RAIN

R – recognize. Lägg märke till vad du har för känsla i kroppen.

A – allow. Tillåt känslorna att finnas utan att värdera eller döma.

I – investigate. Undersök var i kroppen känslorna sitter.

N – natural state of awareness/non-identification. Naturlig, öppen medvetenhet eller icke-identifiering med känslorna.

© Agneta Lagercrantz

Om Tara Brach

Yrke: PhD i psykologi, psykoterapeut och meditationslärare. Grundare av Insight Meditation Community of Washington.

Böcker: ”Radical Acceptance” 2003. ”True Refuge” 2013.

Lyssna: Ett tiotal olika ljudböcker och guidade meditationer finns på mp3-filer och cd-skivor hos Sounds True, ett nätföretag inriktat på att producera podcasts, streamad radio, ljudböcker och mp3-filer av moderna förgrundsfigurer från olika andliga inriktningar.

På gång: Utvecklar en ny form av mindfulnessmetod med uttalat andligt djup tillsammans med meditationsläraren Jack Kornfield. Ska finnas också som on line-utbildning på olika språk så att blivande instruktörer inte ska behöva bekosta långa resor. Programmet ska ha tre huvudspår: Mysteriet människan, etiska riktlinjer och engagerad andlighet. Olika aspekter på lycka och välmående, medkänsla och hur vi tar hand om varandra i världen ska vara inbyggt i övningarna.

http://tarabrach.com/