Brukar du meditera eller utöva mindfulness? Då är det stor chans att din hjärna skapar ett unikt samarbete mellan nätverk som annars är varandras motsatser: fokus-systemet och dagdrömmarsystemet.
Och ju mer mindful du är, desto mer integrerade blir de här nätverken, visar en studie på MIT, Massachusetts Institute of Technology i Boston, USA.
– När en person kommer in i meditativt tillstånd kan vi se hur de två nervkretsarna börjar fungera tillsammans istället för att avlösa varandra, förklarar Adam Haar Horowitz, knuten till Gabrielilaboratoriet på MIT.
Vill du se intervjun jag fick med honom? Klicka vidare!
Adam Haar Horowitz är hjärnforskare, specialiserad på medvetandet, mindfulness och tankevandring, att mentalt vara i sin egen värld. I början av veckan var han i Stockholm för att inledningstala på konferensen Sime Consciousness.
Ju mer mindfulnessträning man har, desto mer ömsesidigt fungerar nätverken och desto mer samstämmighet uppstår mellan dem. Really cool.
Många av oss medelålders deltagare sa spontant till varandra att han såg ung ut. Själv tänkte jag att han måste vara 33. Men Adam är född 1993, har vuxit upp i en judisk familj på nedre Manhattan och varit omgiven släktingar som ägnat sig åt insiktsmeditation eller intresserat sig för forskningen om mindfulness. Själv har han tre projekt parallellt: Hjärnforskning på MIT, cerebral konst och hållbar stadsutveckling.
När Adam Horowitz studerar mindfulness är det främst två neurologiska system som han är intresserad av, och hur de slås på och slås av då vi är uppmärksamma respektive försvinner i tankarna.
- DMN (Default Mode Network, standardnätverket) aktiveras av introspektion och är ett utgångsläge som vi återvänder till när vi släpper fokus på en uppgift. Tankarna börjar vandra, utgår från oss själva och hoppar mellan minnen, planer och associationer. Vi reflekterar och funderar.
- EN (Executive Network, hjärnans exekutiva nätverk) aktiveras av koncentration på något utanför oss själva. Uppmärksamheten dras till vad vi gör, vi är fokuserade på en uppgift och inriktade på resultat.
– Normalt fungerar inte introspektion och fokus tillsammans. När det ena systemet är aktivt är det andra inaktiverat. Men hos människor som är mindful ser vi hur de här nervkretsarna går från att slå ut varandra till att börja samverka (vetenskaplig artikel här).
När du talar om mindful, då menar du inte ”uppmärksam” utan icke-dömande, här och nu, medvetet närvarande?
– Ja, men också att kunna fokusera på var man har sitt fokus, förklarar Adam Horowitz och tar det vanligaste exemplet på att gå på autopilot: när vi kör bil. Vi kan sitta bakom ratten i timmar utan att ha varit särskilt uppmärksamma på körningen. Tankarna är någon annanstans nästan hela tiden.
– Det gäller också människor som utövar meditation eller mindfulness, men de kan ändå följa den kreativa väg som deras tankar går. De kan vara uppmärksamma samtidigt som de associerar och minns och planerar.
Och det kan forskarna bekräfta i scannern?
– Exakt. När vi studerar mediterande människor som påstår att de har kontroll över sina tankar, att de kan föra dem från negativa till mer positiva associationer, kan vi se hur aktiviteten i nervkretsarna också förändras. Det händer, det de säger (vetenskaplig artikel här).
I ett annat försök studerade forskarna posterior cingular cortex, PCC, ett särskilt område inom standardnätverket som blir mindre aktivt när meditation fungerar. Skillnaden mellan fokus och dagdrömmar markerades genom att PCC blev rött när det var igång och blått när det slog av. Sedan fick försökspersonerna se aktiviteten i PCC i realtid medan de låg i scannern.
Ett exempel från studien handlar om en man som målmedvetet fokuserade på sin andning. Han drog in luft genom näsan, andades ut genom munnen, in – ut – in – ut – och undrade varför PCC-systemet fortfarande var aktivt. ”Det är rött”, sa mannen, ”jag vill att det ska vara blått!”
– Han kom på att han skulle lugna sig och bara uppleva hur han andades, berättar Adam. Då minskade aktiviteten i PCC och han kunde se markeringen växla till blått.”Ah”, hade han sagt, ”det är det här vi pratar om.”
Så när försökspersonerna ser vad som händer i hjärnan kan de också lära sig hur skillnaden ska kännas?
– Ja. När de kan se hur systemet går från aktivt till icke-aktivt samtidigt som de mediterar inser de – aha! Nu gör jag det!
Adam Horowitz berättar att vi ofta försvinner i tankarna, enligt vissa forskare upp till hälften av vår vakna tid. Samtidigt, förklarar han, gör hjärnan aldrig något meningslöst.
Vad kan vara bra med att tankarna vandrar?
– För att jag ständigt, när jag ser mig om i världen, gör associationer och berättar min historia. Då måste jag tänka på mitt liv, mig själv och mitt förflutna. Det är introspektion. Och det är att försvinna i tankarna. Men det är också så vi upplever livet, varje dag. Det är inte negativt, bara att berätta min historia. Allt är narrativt.
Vad är fördelen med att träna sig i att bli mer mindful istället för att tankevandra?
– För att en del av våra automatiska associationer är negativa – som att uppfatta ett smällande ljud som en bomb om man lider av PTSD. Om vi istället kan använda vår exekutiva uppmärksamhet samtidigt med vår introspektion, i betydelsen styra hur vi tänker om oss själva, kan vi programmer om en negativ association till att bli positiv. Vi kan förändra vår berättelse. Och få mer kontroll över vissa mönster i hjärnan. 