Ta emot, tänker jag. Att ta emot godhet. För att någon vill dig väl, bara för att det är du, för att hen vet att du behöver det. Har du gjort det? Hur kändes det? Som en present som just du var värd, eller ville du protestera?
Ibland kan det vara som en mur där inne, eller en taggtrådsbarriär, även om den andra kanske bara ser dina uppvända handflator. Nej, nej, det kan jag inte ta emot, nej, inte ska väl jag …
I tisdags såg jag Acts of Goodness på Dramaten, ett gästspel på lunchen med en gymnasieklass från Västerås i publiken. Läs hur det fick mig att tänka på att många har svårt – inte bara för att ha förståelse för sig själva, utan också för att ta emot något som är bra för dem från andra.
Vänlighet, tänker jag. Så mycket vanlig mänsklig vänlighet vi skulle kunna sprida omkring oss om vi blev litet mer vän med vänligheten. Åtminstone den till oss själva.
I veckan har vänligheten kommit till mig flera gånger – som tema för DN-reportern Peter Letmark när han inledde artikelserien om självkänsla på Insidan i tisdags. Som tips till företag som vill få bättre resultat, om man ska följa Stefan Einhorns råd i SvD. Som min hemuppgift i kursen Mindful Self-Compassion.
Ge dig själv litet kärlek – och stärk biologiska funktioner som är aktiva när vi har positiv kontakt med andra. Tvärtemot vad man trodde förr kan man öva upp förmågan till att bli mottaglig för kärlek, enligt Barbara Fredrickson som i över 20 år har forskat på relationer och positiv psykologi.
