Etikettarkiv: rädsla

”Vem skulle du ha varit då, mamma?”

Slutet, tänker jag. Det går helt klart att tidsbestämma slutet: den 27 januari 1945. Då kunde Auschwitz öppnas för världen och stängas för gott. Då fick en  systematisk förföljelse av det judiska folket en ände.
Men när exakt började den?

Inte 9 november 1938, Kristallnatten.

Inte i juni 1933, då Hitler tvingade till sig makten i Tyskland.

Inte med första ryska pogromen i Odessa 1821.

Inte 1543 då Luther manade till att bränna synagogor.

Inte under medeltiden då de kristna varje långfredag fick örfila en jude som placerats utanför kyrkan.

Inte 1215 då kyrkan bestämde att judar och muslimer skulle diskrimineras offentligt.

Inte heller då korstågen inleddes 1095.

Inte ens på 300-talet då de kristna inte längre var förföljda, utan kunde vända sig mot judarna.

Började det kanske vid den första dokumenterade pogromen år 38 i Alexandria?

Eller – när exakt?

Läs mer

Varför blir vi såååå rädda för ebola? Här?

Rädsla, tänker jag. Eller snarare skräck. Har du gripits av skräck någon gång? Eller känt panikångesten ta tag i dig? För de flesta som inte haft några yttre förklaringar till rädslan har det inneburit att de dragit sig undan. Känt sig odugliga och ensamma som inte kan kontrollera känslorna. Inte velat prata med andra om det. För det har inte funnits något utanför att bli rädd för.

En av mina äldsta och närmaste väninnor har en sån där benägenhet att gripas av panik, och hon vet att den pågår inne i henne – den här gången, precis som de andra gångerna. Ute bland människor i det lugna, fina Sverige kan attackerna komma smygande. Hon har lärt sig knep för att parera dem: Sitter längst ut på biografernas bänkrader. Åker aldrig hiss. Kan ringa mig för att ha någon att prata med. Och så har hon lovat sig själv att aldrig, aldrig undvika situationerna som kan väcka panikdraken, utan försöka stå ut med hur hjärtat bankar, hur rädslan hotar att totalt ta över – den mest fruktansvärda känsla vi kan ha, vi människor.

Och då åker vi miljoner år tillbaka i vår gemensamma tid.

Läs mer