En vanlig fråga jag får (senast under seminarieframträdanden på Bok & Bibliotek) är: Varför är vi så självkritiska? Var kommer det ifrån?
När du skäller på mig, mamma, är det svårt för mig att älska mig själv.
Mina svar handlar om allt från evolutionen och tillrättavisande föräldrar till jämförelsekulturen i dagens sociala medier-samhälle. Nu ska jag hålla mig till barndomen, för i söndags gick jag och bokmässe-lyssnade på Petra Krantz Lindgren om hennes föräldrabok ”Med känsla för barns självkänsla”. Vad gör vi mammor och pappor som kan putta in barn i alldeles för mycket självkritik?