Under vintern och våren ökade efterfrågan på kurser rejält från svenska företag som vill låta sina anställda utöva mindfulness på arbetstid. Många medarbetare tycker de blir mer effektiva och har lättare att koncentrera sig, som på läkemedelsföretaget Roche som jag besökte för ett reportage för SvD Näringsliv förra veckan. En av dem jag intervjuade fick till och med bättre sömn på köpet.
Men hur skulle det bli för de anställda om cheferna blev mer här- och nu, icke-dömande och uppmärksamma? Läs vad några forskare vid Singapore Management University kommit fram till.
Forskarna genomförde två studier. I den första deltog 96 medarbetare. De fick bättre balans mellan arbete och fritid, presterade högre och kände sig inte lika emotionellt belastade – för att deras chefer hade tränat på mindfulness. I den andra studien tittade forskarna på hur chefernas mindfulnessövningar påverkade också medarbetarnas beteende när det gällde deras vilja att verka för såväl kollegernas väl som företaget som helhet, så kallat corporate citizenship. Begreppet ingår i kriterier för hur företag tar ansvar i ett större sammanhang än bara den egna verksamheten (corporate social responsibility, CSR). Också här fanns positiva effekter, som att man visade mer omsorg om arbetskamraterna och uttryckte åsikter ärligt även om andra inte höll med.
Så långt de bättre effekterna av mindfulness. Jag tror på fördelarna och har i många år följt forskningen som entydigt verkar stödja att meditation och medveten närvaro kan stärka nervbanor så att vi blir psykiskt mer balanserade. ”På köpet kommer mer tålamod, glädje och vänlighet mot sig själv och andra” enligt forskning som civilingenjören och mindfulnessinstruktören Martin Ström har skrivit en bok om, och som jag citerar i SvD-artikeln. Men om arbetsgivarna bara vill få ut det mesta av folk? Previas försäljningsdirektör, Christina Skogster Stange, som sett företagets mindfulnesskurser bli en av dess mest lönsamma tjänster, säger att det inte är problematiskt ”om det sker genom att de anställda samtidigt mår bättre.”
Det var just det. I den andra Singapore-studien om mindfulness på chefsnivå fanns ett intressant resultat. I de fall människor inte har det bra på jobbet från början, räcker det inte med att cheferna övar upp sin förmåga till uppmärksamhet, närvaro i nuet och att vara icke-dömande. Det rår nämligen inte på mer djupgående problem i organisationen, som brist på kompetens, att man inte får jobba tillräckligt självständigt eller har för litet kontakt med andra människor. Om dessa psykologiska grundbehov inte blir bemötta kan man inte hitta några särskilt bra effekter hos medarbetarna av att cheferna utövar mindfulness.
Som sagt, jag tror på metoden, men som med alla andra managementidéer faller den på eget grepp om den missbrukas för att maximera business och cyniskt klämma ur allt man kan ur medarbetarna. Tänk bara hur rubriken i SvD vinklar mot kvartalsrapport-tänkandet: ”ökar produktiviteten” är signalord som ska få ekonomiskt sinnade (läs: business-minded) att bli intresserade av artikeln. På ett sätt inget konstigt, det är så det går till på redaktionen, och på företagen – men jag får lust att ironisera så som jag gjorde i en blogg från en konferens i Kalifornien förra året, ”Är du mindful, lille vän?” För rubriken speglar mer den tid vi lever i än innehållet. Varför fick det inte bli ”Mindfulness på jobbet ökar välmåendet”? Jag uppfattade att mina intervjupersoner på riktigt också var intresserade av att medarbetarna skulle få ut något personligen av sitt utövande. Om det ligger lika mycket i bägge vågskålarna är det hållbart, anser jag. Vilka metoder man än tar in i ledarskapsträning och medarbetarprogram, gäller det att de inte används cyniskt utnyttjande eller som kosmetika, som ett sätt att dölja eller inte ta itu med bristerna i hur vi har det tillsammans.
Även om vi i det här fallet bara umgås mellan nio och fem så är det verkligen inte så bara. På jobbet är vi hälften av vår vakna tid. Där lägger många också betydligt mer än hälften av sitt fulla engagemang i livet. Det sämsta man kan göra såväl för medarbetarna som sin business är att inte ta det engagemanget på lika fullt allvar.
Fler SvD-artiklar av Agneta Lagercrantz
Forskningen som jag hänvisar till i bloggen kommer från ett managementuniversitet i Singapore – så den är ju vetenskaplig. I SvD-artikeln hänvisar jag till en enkät som Potential Project genomförde efter programmet på Roche, och det är ju inte vetenskaplig forskning. Potential Project syftar till att lära ut en företagsanpassad mindfulness, Corporate Based Mindfulness Training. Den bygger inte ens på MBSR, har jag förstått, utan är ett eget program. Kanske är den vetenskapliga forskning du efterlyser inte inom detta program. Hoppas du fått svar på frågan.