Självmedkänsla har fått fäste. Det märks när nya psykologiböcker presenteras – som på bokmässan i Göteborg i helgen. Stanfordforskaren Emma Seppälä tog upp vikten av självmedkänsla i ett seminarium om vetenskap och lycka.
Jag, Christina Andersson och våra nya böcker.
Parterapeuten Anna Bennich Karlstedt pratade – som så ofta – om att vi måste vara vänliga mot oss själva. Och jag och min författarkollega Christina Andersson fick ägna våra gemensamma framträdanden helt åt självmedkänsla – men så hade vi ju precis släppt var sin ny bok på temat.
Både 70 skäl till självmedkänsla och Compassioneffekten blev sedan bland de fem mest sålda i Psykologiscenens monter under bokmässan. Och nu ligger de redan långt upp på försäljningslistorna 🙂
Självmedkänsla är här för att stanna. Läs varför: surfa runt på den här hemsidan, klicka in – som rekordmånga andra – på min artikel Odla din självmedkänsla i Modern Psykologi eller fortsätt bara att läsa här …
Skam, tänker jag. Nödvändigt för att få passa in, förödande att bli utsatt för. Trodde jag sa bägge delarna under mitt föredrag i går kväll men en kvinna i publiken varnade efteråt: ”Det är väl skamlöshet som är förödande! Och det är vad som sprider sig i dag när föräldrar inte vill att deras barn ska känna skam.”
Är det så? Försöker mammor och pappor att få sina barn att slippa skam? I så fall gör de sina barn en björntjänst.
Yasmine var utnyttjad av sin pappa i Thailand, såld på gatan i hembyn och som 15-åring bortgift med en 33 år äldre svensk man. Jag har intervjuat henne för Idagsidan, Svenska Dagbladet, om hur hon långt senare hittade en väg ur sina trauman och kunde sluta med åtta olika mediciner.
Artikelserien i tre avsnitt heter Psykisk återhämtning och börjar i dag.
Yasmines berättelse kan du läsa här.
1987, på besök i sin thailändska hemby, var Yasmine 17 år och gift. Men hennes då 50-årige svenske man hade köpt id-papper som gjorde henne fyra år äldre.
