Etikettarkiv: självmedkänsla

Ta en daglig dos Självmedkänsla

Från och med i dag kan du prenumerera gratis på en daglig treveckorskurs i Självmedkänsla, baserad på min bok och mina föredrag.  Det är psykologen Niklas Laninge som har skapat Daily Bits Of … – ett kurskoncept där man får en liten kunskapsbit på mejl varje dag under tre-fyra veckor.

Niklas har nu samlat in 71 olika ämnen som man kan få en daglig kunskapsdos av, som Behavioral Economics, Motiverande samtal, Styrelseskolan, Positiv psykologi, Changeology … Och så Självmedkänsla, då.

Så här presenterar jag kursen:

Många av oss går omkring med en ganska kritisk inställning till sig själv. En del kan till och med ha en hård och krävande röst inombords som väser ”Skärp dig!” eller elakt påminner om att man aldrig är tillräckligt bra. Saker som ingen av oss skulle säga ens till sin värsta fiende.

Det här sättet att hacka på sig själv har börjat intressera forskare, som kommit fram till att det kan vara lika stressande att kritisera sig själv som att vara utsatt för kritik utifrån. Om man istället kan öva upp förmågan att vara vänlig mot sig själv och inse att ingen människa är perfekt – så kallad självmedkänsla – visar studier att man ökar chanserna att både må bättre och prestera bättre. Forskningen om självmedkänsla har nu pågått i drygt tio år och antalet vetenskapliga artiklar ökar stort år för år.

Den här kursen lär dig hur självmedkänsla kan tränas upp och vad litet mer värme och vänlighet inåt gör med din hjärna och din kropp.

Om du är intresserad – klicka här så kommer du direkt till Daily Bits of Självmedkänsla-kursen. På bara de första två morgontimmarna i dag var det över 100 personer som började prenumerera.

Välkommen du med!

PS. Bilden är från en konferens i Washington våren 2014 där pionjären inom forskningen om självmedkänsla, Kristin Neff, står på scenen och lär oss deltagare att göra en ”self-compassion break”. Det skriver jag mer om i min bok.

Varför blir vi såååå rädda för ebola? Här?

Rädsla, tänker jag. Eller snarare skräck. Har du gripits av skräck någon gång? Eller känt panikångesten ta tag i dig? För de flesta som inte haft några yttre förklaringar till rädslan har det inneburit att de dragit sig undan. Känt sig odugliga och ensamma som inte kan kontrollera känslorna. Inte velat prata med andra om det. För det har inte funnits något utanför att bli rädd för.

En av mina äldsta och närmaste väninnor har en sån där benägenhet att gripas av panik, och hon vet att den pågår inne i henne – den här gången, precis som de andra gångerna. Ute bland människor i det lugna, fina Sverige kan attackerna komma smygande. Hon har lärt sig knep för att parera dem: Sitter längst ut på biografernas bänkrader. Åker aldrig hiss. Kan ringa mig för att ha någon att prata med. Och så har hon lovat sig själv att aldrig, aldrig undvika situationerna som kan väcka panikdraken, utan försöka stå ut med hur hjärtat bankar, hur rädslan hotar att totalt ta över – den mest fruktansvärda känsla vi kan ha, vi människor.

Och då åker vi miljoner år tillbaka i vår gemensamma tid.

Fortsätt läsa Varför blir vi såååå rädda för ebola? Här?

Ta emot eller inte ta emot, det är smärtsamt

Ta emot, tänker jag. Att ta emot godhet. För att någon vill dig väl, bara för att det är du, för att hen vet att du behöver det. Har du gjort det? Hur kändes det? Som en present som just du var värd, eller ville du protestera?

Ibland kan det vara som en mur där inne, eller en taggtrådsbarriär, även om den andra kanske bara ser dina uppvända handflator. Nej, nej, det kan jag inte ta emot, nej, inte ska väl jag …
I tisdags såg jag Acts of Goodness på Dramaten, ett gästspel på lunchen med en gymnasieklass från Västerås i publiken. Läs hur det fick mig att tänka på att många har svårt – inte bara för att ha förståelse för sig själva, utan också för att ta emot något som är bra för dem från andra.

Fortsätt läsa Ta emot eller inte ta emot, det är smärtsamt