Ge dig själv litet kärlek – och stärk biologiska funktioner som är aktiva när vi har positiv kontakt med andra. Tvärtemot vad man trodde förr kan man öva upp förmågan till att bli mottaglig för kärlek, enligt Barbara Fredrickson som i över 20 år har forskat på relationer och positiv psykologi.
”Må jag vara trygg”, ”må jag ha hälsan”, ”må jag leva lyckligt”. Det är klassiska fraser i så kallad loving-kindness meditation, en buddhistisk tradition där man börjar med att rikta kärleksfull vänlighet till sig själv för att sedan önska andra människor i allt vidare cirklar samma lycka och välgång.
Självmedkänsla som förutsättning för kärlek?
Nu visar det sig att om man ägnar sig varje dag åt dessa fraser – litet självmedkänsla, kanske – stärks förmågan till att ha positiv kontakt med andra. Kärlek riktad till sig själv stärker en funktion hos vagusnerven som styr hur vi kan ta in och vara uppmärksam mot andra personer. ”Effekten av övningarna”, berättade Barbara Fredrickson på en konferens i Washington i maj, ”är att man blir mer öppen i mötet med andra och har lättare att se saker ur deras perspektiv. Dessutom minskar vår självupptagenhet – som är som en mig-mig-mig-kokong”.
Vagusnerven går från hjärnstammen till flera inre organ, däribland hjärtat, och spelar en nyckelroll i parasympatiska nervsystemet. Varje gång vi andas ut saktar vagusnerven ned hjärtrytmen och hjälper därför kroppen att lugna sig efter stress och fysisk ansträngning. Men den styr också våra ansiktsmuskler så att vi speglar andra och kan rikta vår uppmärksamhet mot dem vi möter. Vagusnervens funktion har därför betydelse för såväl fysisk hälsa som våra sociala kontakter.
Vagustonen är nyckeln till kärlek
Genom att mäta förhållandet mellan hjärtrytm och andning får man ett index som kallas vagustonus, eller vaguston, som är ett mått på hur väl vagusnerven fungerar. Ju högre vaguston, alltså ju bättre vagusnervens samspel med andning och hjärtrytm fungerar, desto bättre sociala kontakter. Förr ansågs vagustonen vara konstant genom hela livet. Barbara Fredricksons forskning visar att den går att träna upp, så att förmågan stärks till att uppleva de viktiga mikrostunderna av positiv resonans (se inlägget ”And the winner is … Kärlek!”) som bygger våra relationer. Och ju mer positiva upplevelser av kontakten med andra desto högre vaguston. (Läs också en artikel i Modern Psykologi.)
I Barbara Fredricksons forskningsprojekt fick en grupp ägna sig åt kärleksfull vänlighets-meditation i åtta veckor medan en kontrollgrupp inte fick några dagliga övningar alls. Ytterligare en grupp ägnade sig åt mindfulnesstekniker. Varje vecka mättes tio olika positiva känslor. Alla som mediterade genom att fokusera på fraser som ”må jag vara trygg”, ”må jag ha hälsan”, ”må jag leva lyckligt” (loving-kindness) hade högre värden vecka efter vecka än gruppen som fokuserade på andningen (mindfulness). I kontrollgruppen skedde ingen förändring.
”Kärleksfull vänlighets-meditation är ett av sätten att stärka vår förmåga till positiv resonans”, säger Barbara Fredrickson. ”Man behöver inte ens sitta på något särskilt sätt, utan bara låta fraserna rama in tankarna. Det påverkar resten av dagen. Och ju mer man övar, desto mer automatiskt blir det.”
Självmedkänsla svårare i väst än i öst
Men hur svårt är det för oss? undrade publiken på Washingtonkonferensen. Har människor lättare att fokusera på kärleksfulla fraser för andra än för sig själva? Barbara Fredrickson bekräftade att många i västvärlden har svårare för att rikta kärlek till sig själva än till andra. Övningarna enligt den österländska traditionen tar för givet att man börjar med det som är lättast – kärlek till sig själv – och fortsätter med det som är svårare – kärlek för andra.
Men att öva upp positiva känslor fungerar inte fuskvägen, varnar Barbara Fredrickson, alltså inget ”fake it til you make it”, som det heter med amerikansk ordlek. Om ens positiva inställning till sig själv ska ge mer positiva möten med andra måste den vara totalt äkta och fullständigt allvarligt menat.
”Det fungerar bara om det är naturligt. Vikten av att vara positiv innebär inte att man måste vara så himla lycklig hela tiden. Och att lägga sig till med en inre positivitets-polis är farligt. Det är den lilla förändringen av ens tankar om sig själv som kan kopplas till att man blir mer öppen, flexibel och inriktad på andra.”
PS. En helt annan studie om kärleksfull vänlighet
I en annan studie om loving-kindness vid Stanford University, ledd av Emma Seppälä, deltog flera hundra försökspersoner under fem år. Resultaten är liknande – deltagarna säger att får närmare relationer med andra människor, blir mindre självupptagna och känner sig mer lyckliga. (Se också min intervju i SvD med Emma Seppälä om yoga och meditation i ett rehabiliteringsprogram för veteraner.)