Hålla mamma och pappa i handen när man riskerar att bli rädd. Söka sig till nära och kära när man blir otrygg. Sånt kanske vi instinktivt känner att vi vill göra.
Men nu kan hjärnavbildningar också visa hur närhet till andra som vi litar på försätter hjärnan i sitt bästa viloläge. Vi behöver helt enkelt varandra för att hjärnan ska spara energi – och ett sådant grundläge, byggt på samarbete och kollektivism, tror nu forskarna är mer sannolikt än den tidigare teorin om att viloläget uppstår när vi är ensamma och utan stimuli.
Läs min artikel om den nya Social Baseline Theory i Svenska Dagbladet. Där berättar psykologiprofessorn James Coan om studierna som visar hur ”tillgången till andra människor förändrar hur hjärnan arbetar”. Det är som om den ”vet” att den kan räkna med samarbete för att lösa problem.
”Vi i väst skulle spara en massa energi om vi accepterade en mer kollektivistisk identitet.”
När jag pratade med James Coan efter hans föredrag under konferensen Fear and trust in self and society i juni norr om New York sa han att han inte tror att The Individual Baseline någonsin existerat. Och att Sverige, med sina trygghetssystem för att hjälpa och samarbeta med varandra, var ett bra exempel på hur ett samhälle kan vara byggt utifrån The Social Baseline.
Vetenskapliga artiklar och länkar:
Evidence of Emotional Load Sharing in Close Relationships (Daily Science, 2015-09-14)
Social Baseline Theory and The Social Regulation of Emotion (2014)
Social Baseline Theory: The role of Social Proximity in Emotion and Economy of Action (Social and Personality Psychology Compass 5/12, 2011)
TED-talk med James Coan: Why we hold hands
Fler SvD-artiklar av Agneta Lagercrantz