Owe Wikström dog (ja, en liten stund) på ett löpband i träningshallen och blev en av de få som överlevt en så massiv hjärtinfarkt. Hans bok ”Den dolda dörren” handlar om vad vi tror kan hända där på andra sidan?
Lars H Gustafsson behövde tio år innan han kunde berätta om sorgen efter att hans hustru förolyckades. Sedan blev det en bok om hur vi vill ha det när vi dör, ”Det blå arkivet”. Annika Koldenius oroade sig under tolv för att hennes son skulle gå bort i en medfödd, obotlig sjukdom. Hennes boktitel ”Vi var alltid beredda” gav den givna frågan när alla tre satt på samma scen på Bokmässan förra helgen: Kan man förbereda sig inför döden? Läs deras svar. Och min artikelserie om döden för SvD.
En vanlig fråga jag får (senast under seminarieframträdanden på Bok & Bibliotek) är: Varför är vi så självkritiska? Var kommer det ifrån?
När du skäller på mig, mamma, är det svårt för mig att älska mig själv.
Boken ligger på topplistorna sedan den kom ut 2014.
Mina svar handlar om allt från evolutionen och tillrättavisande föräldrar till jämförelsekulturen i dagens sociala medier-samhälle. Nu ska jag hålla mig till barndomen, för i söndags gick jag och bokmässe-lyssnade på Petra Krantz Lindgren om hennes föräldrabok ”Med känsla för barns självkänsla”. Vad gör vi mammor och pappor som kan putta in barn i alldeles för mycket självkritik?
Under vintern och våren ökade efterfrågan på kurser rejält från svenska företag som vill låta sina anställda utöva mindfulness på arbetstid. Många medarbetare tycker de blir mer effektiva och har lättare att koncentrera sig, som på läkemedelsföretaget Roche som jag besökte för ett reportage för SvD Näringsliv förra veckan. En av dem jag intervjuade fick till och med bättre sömn på köpet.
Men hur skulle det bli för de anställda om cheferna blev mer här- och nu, icke-dömande och uppmärksamma? Läs vad några forskare vid Singapore Management University kommit fram till.
