Behöver du också bli vänligare mot dig själv? Eller i alla fall få litet inblickar i nya begreppet självmedkänsla? Och om forskningen? Varje termin samarbetar jag med Center for Mindfulness Sweden och ger en lite annorlunda öppen föreläsning tillsammans med pianisten Peder Hofmann.

I höstas kom många böcker på teman som självmedkänsla, att vara vänlig mot sig själv, att man inte behöver vara perfekt, att hitta inre trygghet. I januari skrev Lotta Olsson i DN så här om min 70 skäl till självmedkänsla: ”I vår tid av omättliga krav på individen är det här en befriande bok som inte uppmanar till stora förändringar. Var litet snällare mot dig själv som du är. Vad går förlorat om vi alltid måste bli bättre och aldrig lyckas vara nöjda?”

Jag tror Lotta Olsson förklarar precis varför alla de här böckerna kommer just nu:  Det finns många signaler i vår tid som får oss att tro att vi måste kunna allt själva, klara allt på egen hand, vara perfekta från början och inte tänka i termer av att vi behöver hjälpa varandra.

Kanske är det därför det verkar finnas ett så stort behov av att inta en mer stöttande hållning till sig själv?

Eller vad tror du?

PS. Jag har också gjort en podd. I Existenspodden samtalar vi om existentiella frågor: Hur man hittar kraften efter livshotande brandskador (Lasse Brandmannen Gustavsson om en andlig upplevelse medan han låg i koma). Hur satsningar på hopp, mening och helhet kan öka vårt psykiska och fysiska välmående (religionspsykologen Cecilia Melder om sin forskning om existentiell folkhälsa). Hur vi kan hitta ett lidandespråk (psykiatern Ullakarin Nyberg). Hur vi kan komma åt våra inre rum och ge ett språk till mening, livskraft, upptäckarlust och längtan (prästen Ted Harris, också expert på filosofen Søren Kierkegaard). Du kan lyssna på alla avsnitt här. Det senaste ligger överst i listan, sedan kan du bara skrolla nedåt.
Existenspodden produceras av Stockholms Domkyrkoförsamling och Emelie Simmons.