Må dåligt, tänker jag. Kanske det vanligaste hos unga människor i vår tid och – när det är på allvar – det mest skamfyllda. För alla. I dag är det Världsdagen för psykisk hälsa och det har snurrart mycket kring vikten av att våga prata om psykisk ohälsa på sistone:
Föreningen Minds rapport nyligen om hur killarnas killideal får dem att hålla sina känslor inombords och förmodligen är anledningen till att självmord är mer än dubbelt så vanligt bland män. Radio Totalnormal som sänder program för att öka öppenheten om psykisk ohälsa. Sara Stridsbergs nya bok Beckomberga. Och så Charlie. Charlie Eriksson som förra hösten låg på psykakuten i Kalmar och hade tagit för många tabletter. Föräldrarna fick veta att ”läget är mycket allvarligt”. Ingen trodde att han skulle klara det.
Livet, alltså. Charlies 22-åriga liv. I söndags satt han i TV 4:s morgonsoffa och pratade om att prata. Om just att må dåligt.
Utan att någonsin ha varit inlagd har det fått mig att tänka på hur jag själv hade det i den åldern. Hur våra vägar ur att må dåligt har sina likheter och hur det möts just nu. Eller egentligen möttes för länge sedan. Via Beckomberga.
Owe Wikström dog (ja, en liten stund) på ett löpband i träningshallen och blev en av de få som överlevt en så massiv hjärtinfarkt. Hans bok ”Den dolda dörren” handlar om vad vi tror kan hända där på andra sidan?
Lars H Gustafsson behövde tio år innan han kunde berätta om sorgen efter att hans hustru förolyckades. Sedan blev det en bok om hur vi vill ha det när vi dör, ”Det blå arkivet”. Annika Koldenius oroade sig under tolv för att hennes son skulle gå bort i en medfödd, obotlig sjukdom. Hennes boktitel ”Vi var alltid beredda” gav den givna frågan när alla tre satt på samma scen på Bokmässan förra helgen: Kan man förbereda sig inför döden? Läs deras svar. Och min artikelserie om döden för SvD.
En vanlig fråga jag får (senast under seminarieframträdanden på Bok & Bibliotek) är: Varför är vi så självkritiska? Var kommer det ifrån?
När du skäller på mig, mamma, är det svårt för mig att älska mig själv.
Boken ligger på topplistorna sedan den kom ut 2014.
Mina svar handlar om allt från evolutionen och tillrättavisande föräldrar till jämförelsekulturen i dagens sociala medier-samhälle. Nu ska jag hålla mig till barndomen, för i söndags gick jag och bokmässe-lyssnade på Petra Krantz Lindgren om hennes föräldrabok ”Med känsla för barns självkänsla”. Vad gör vi mammor och pappor som kan putta in barn i alldeles för mycket självkritik?
jag själv hade det i den åldern. Hur våra vägar ur att må dåligt har sina likheter och hur det möts just nu. Eller egentligen möttes för länge sedan. Via Beckomberga.